Razzle Dazzle Rose

Jag läser en massa bloggar, tittar på topplistor över bloggar, läser bloggar där det tipsas om andra bloggar och efter fem minuter som känns som fem timmar börjar huvudet snurra och jag får andnöd. Det krävs inte mycket för att jag ska få småpanik över allt som ska hinnas med, allt som ska upptäckas och som för allt i världen inte får missas! Detta leder till att jag lägger mig i soffan och slötittar på någon av mina favoritserier istället, som någon sorts överslagshandling. Börjar fantisera om att flytta ut i en stuga i skogen och bli trädkramare på heltid, långt bort från det hektiska storstadslivet. Jag passar kanske inte riktigt in i de ramarna.

Men nej. Jag ska nog lära mig att slappna av. Jag ska inte tänka så mycket på alla måsten. Jag ska inte oroa mig över att jag kanske inte alls kommer in på det jag sökt till hösten. Jag ska vara glad och riva tapeter i köket samtidigt som jag smygdansar till bra musik.

Annonser

Personlighetsstörning, del 1

Jag börjar inse ironin i att jag valt att kalla min blogg formuleringar. Jag börjar inse att jag måste rycka upp mig, plugga lite, jobba lite och inte förfalla i min ostrukturerade vardag bland halvtomma kaffekoppar och odefinierbara papperslappar. Jag börjar inse att synopsis till B-uppsats ska lämnas in imorgon. IMORGON. Så nu sitter jag och flummar ner några rader om jämförande analys av krönikor förr och idag. Något jag helst vill lämna in med pseudonym i dess nuvarande skick. Undrar om det är tillåtet. Men det ska nog gå detta. Vem har sagt att man inte kan prestera även i brist på all motivation?

Det där med att rycka upp sig. Det innebär så mycket just nu. Jag ska försöka mig på en förklaring, men jag känner redan nu att den kommer bli både lång och invecklad. Precis som jag är. Med risk för att det ska låta som att jag har en smärre personlighetsstörning, så ska jag meddela att det finns två olika Mirjam inom mig nu. Vi kan kalla den ena skogsmullen alternativt hundfanatikern. Hon går runt i sin smutsiga Gore tex-jacka som har smulor av hundgodis i alla fickor, sätter upp håret i en slarvig hästsvans och är i det stora hela inte så mån om sitt yttre. Hon ägnar sig nästan uteslutande åt hundträning, hinner inte läsa så mycket och definitivt inte skriva något (förutom träningsanteckningar). Hon är charmig på sitt sätt och sätter nästan alltid bekvämligheten i första rummet (det vill säga leriga dojor istället för stillettklackar). Problemet är risken att bli lite väl bekväm. Hon har fått husera fritt de senaste veckorna när jag varit hundvakt i väntan på min egna valp.

Den andra Mirjam – vi kan kalla henne litteraturnörden alternativt kulturjäntan – har blivit försummad och nertryckt i något dammigt hörn som sällan utforskas. Hon tycker om att klä sig fint, gärna klänningar såhär på våren och några tjusiga skor till. På spårvagnen sitter hon alltid med en bok uppslagen i knäet och musiken i öronen. Hon ägnar tid åt att skriva och framförallt så känner hon inspiration inför skrivandet. Konflikten mellan dessa två återkommer i de flesta områden i min vardag, alltifrån klädval till studieval. Ska jag läsa kulturjournalistik eller kursen Hundens beteendebiologi? Båda intresserar mig lika mycket, men på helt olika sätt. Kommer båda delarna inom mig kunna samsas, eller måste jag rentav säga farväl till min litteraturnörd? Det är inget jag känner att jag vill göra.

Vilket samband detta långa utlägg har med att rycka upp sig, är jag inte riktigt säker på. Slutsats? Kanske att jag måste låta min litteraturnörd få leva kvar och frodas. Inte låta henne tyna bort även om hon hamnar i skymundan. Och så lite mera struktur, så kommer det nog gå vägen. Än är jag inte helt depraverad.