Hushes

Jag vet inte varför eller hur jag hamnade här igen. Jag hade ju en gång för alla kommit till insikt – jag är inte gjord för att blogga. Det blir fem gånger och sedan fem månaders uppehåll. Men lik förbannat envisas jag. Så vad har hänt?

Jag har hund nu, en bedårande och fullständigt galen Stina. Och jag har inte skrivit en rad sedan jag fick henne. Jag har egentligen inte varit medveten om det förrän nu. Det slog mig ungefär samtidigt som jag skrev ner det. Jo, jag har så klart skrivit om henne, om hundträning – men inte skrivit. Jag börjar tro att det blir så som jag befarade. Den kreativa, skapande och kulturella personen inom mig är bortglömd, undanskuffad. Nu är det jobb i hundbutik, hundsnack och hundträning. Inte för att jag har något emot det – men jag vill inte ha bara det. Hur ska jag få det att gå ihop? Jag har kommit in på Kulturjournalistik. Fick antagningsbeskedet och tänkte ”jaha, va roligt…”, kollade igenom kursplanen som innefattade Kulturkritik, Att gestalta världen, essäistik och redigering – och inspirationen som jag väntat på uteblev. Någonstans långt därinne kände jag att det kommer bli bra detta. Men det kanske var ett försök att övertyga mig själv. Nej, jag vet inte. Det är nog meningen att jag ska vara såhär vilsen och alltid stampa runt på samma plats. Bitterheten och pessimismen börjar verkligen genomsyra det här inlägget.

Tänket att det är ingen idé, för jag bara jämför mig med andra. Det duger inte, det jag skriver. Och jag blir inte glad av det. Orden drar snarare ner mig i fördärvet. Jag ska äta en glasstrut nu. En riktig, sån man gör iordning själv, som man åt när man var barn.

Jag läser Sylvia Plaths dagböckeroch känner igen mig så mycket att jag vill gråta och skratta på samma gång.

”Vad är mitt liv till för och vad ska jag göra med det? Jag vet inte och jag är rädd. Jag kan inte läsa alla böcker jag vill läsa, jag kan inte vara alla människor jag vill vara och leva alla liv jag vill leva. Jag kan inte lära mig alla färdigheter jag vill kunna. Och varför vill jag? Jag vill leva och pröva alla nyanser, toner och variationer av psykiska och fysiska erfarenheter som är möjliga för mig. Och jag är fruktansvärt begränsad.”

Annonser