Noteringar från ett källarhål

I helgen var jag med om en helt ny hisnande upplevelse. Jag var på Maxi och inhandlade följande:

Lösögonfransar
Lösnaglar
Wunder-baum
2 stycken 6-pack Norrlands guld

Det kändes inte helt okej att gå till kassan med det. Lite genant liksom. Men vad gör man inte när man ska ha white trash fest?

En fest som för övrigt blev mycket lyckad. Fantastiska outfits, mycket dans till Dolly Parton, lite för högt alkoholintag som resulterade i att en del av sällskapet lämnade oss i förtid. Men några utav oss bet ihop och begav oss in mot staden, hamnade mitt i bland massa otroligt stela och uptighta människor så vi blev icke långvariga på det stället. Men roligt hade vi på festen i alla fall, så länge den varade. Jag var Ensam mamma söker i 80-talsanda – svart skinnjacka, tuperad lugg till fördärvelse… ja, ni förstår. Alla gavs även nya, lite mer passande namn: Mary-Jane, Mary-Kate, Mary-Sue, etc. etc. Djuren fick heta: Darnell, John Boy, Bobbie boy, Peggy sue, Ray ray jr. Det var fulländat och spektakulärt.

Och nu sitter jag här; min säng är såld och det står flyttlådor och väskor där sängen stod förut. Imorgon åker jag till Oslo, för att hälsa på min bror. På måndag åker jag till Karlstad. Om nio dagar kommer jag befinna mig i Melbourne. En märklig känsla sprids i magen; jag placerar den mitt emellan pirrig, spänd förväntan och ren panik. Vet inte om det finns något ord för det.

Önskar att jag kunde plocka med mig alla som jag inte vill lämna, krympa dem och stoppa ner dem i väskan. Då hade det inte känts lika jobbigt att åka iväg.

Annonser