Olikhetsutmaningen: liv och död

Hittade den här olikhetsutmaningen hos enligt O: Veckans utmaning går alltså ut på att berätta om böcker eller annan form av kultur som man kopplar till liv och död. I mitt fall blev det tre böcker:

  • Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, en bok där hon skriver sig igenom sorgen efter makens död. Hennes liv ligger i spillror och orden blir en räddning för henne. Det handlar lika mycket om döden som om livet och att kanske främst om att orka fortsätta leva efter att ha gått igenom något så fruktansvärt. Den är tung, men oerhört vackert skriven. ”Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet, som man känner det, tar slut”.
  • Ett liv för lite av Kristofer Ahlström är en roman om syskonkärlek, om band som brister och återknyts igen. Vi får följa tvillingarna Caroline och David genom livet. De är egentligen trillingar men det tredje syskonet dör vid förlossningen, vilket i sin tur räddar livet på mamman och de andra två. Berättarrösten är till en början det döda syskonet som finns där som en osynlig betraktare. Språket är hypnotiserande vackert och jag kan varmt rekommendera den här boken.
  • Jag kom också att tänka på Stoner av John Williams, bara för att det är en sådan storslagen livsskildring och en av mina absoluta favoritböcker. Har ni inte läst den ännu så föreslår jag att ni gör det nu. Och har ni redan läst den så läs om den. Det ska jag göra.
Annonser

Som om någon hade täckt över alla mina minnen med en filt.

Jag älskar när jag läser en bok som har ett sådant fantastiskt språk att jag sitter och skriver ner meningar och ibland hela stycken. Jag kan inte sluta, vill nästan memorera hela böcker ibland. Här kommer mina favoriter (än så länge) ur Gingarderoben av Leslie Jamison:

”Kinderna var röda och skrovliga som cement, och huden runt ögonen var svullen. Pupillerna låg och tryckte i sina hålor. Håret var tjockt och burrigt som musboet vi hittade i garaget när jag var liten.

”Ginen brände mitt ömma tandkött. Havet kunde ha varit en öken. Det var bara ett stort fält av mörker utan något ljus.”

”Om hon någonsin lärde känna mig tillräckligt väl så skulle hon få veta hur jag hade blivit förstörd som allting annat, förstörd av män och droger och ljudet av min egen hand som träffade mammas ansikte.”

”Jag drack klunk efter klunk. Fortsatte att svälja. En mörk fläck spred sig över mitt liv och jag var glad för det, som om någon hade täckt över alla mina minnen med en filt.”

 

Reader Problems Book Tag

Just nu känner jag mig ganska seg i huvudet efter att ha skrivit större delen av dagen och kvällen. Jag har fortfarande inte riktigt kommit in i vanan att uppdatera bloggen med jämna mellanrum, men nu när det är rätt mycket att göra så det får vara okej. Hur som helst tänkte jag att en enkät kan passa bra. Hittade den här hos Bokföring enligt Monika.

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Oj, nog för att jag har många olästa böcker i hyllan, men 20.000 var saftigt. Jag har inte något system när det gäller min läsning, utan jag läser det som faller mig in. Eller såhär: jag bestämmer ofta att jag ska läsa en viss bok efter den jag håller på med men sen hinner jag alltid hitta någon annan innan jag är klar och avviker således från planen.

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Ger oftast upp. Det beror dock lite på vad det är för slags bok. Om jag har hört mycket bra om boken i fråga så trugar jag ett bra tag, alternativt läser den vid ett annat tillfälle. Men min filosofi är att det finns alldeles för många bra böcker för att man ska slösa bort tid på de som inte ger en något.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?
Det här ska jag väl kanske inte erkänna i bloggen men jag har inte några läsutmaningar. Ska kanske börja med det? Men om jag hade ett uppsatt mål så skulle jag ändå inte stressa för att läsa ikapp.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
Om det är omslag som jag verkligen tycker om så kan det svida lite, men i regel bryr jag mig inte så värst mycket om det.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på den här. Brukar oftast kunna hitta någon som delar min läsupplevelse men annars gör det inte så mycket. Smaken är som baken som man säger.

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Kan inte minnas att det har hänt någon gång. Däremot när jag suttit på vagnen och lyssnat på någon sorglig radiodokumentär, då har det varit nära. Annars försätts jag nog oftast i det känsloläget när jag är hemma i min safe zone. Men om det hände så skulle jag förmodligen lägga undan boken och fortsätta läsningen vid ett annat tillfälle. Är inte mycket för att gråta offentligt.

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Nej, jag läser en sammanfattning och räknar med att jag kommer hänga med i handlingen.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Jag lånar gärna ut mina böcker, åtminstone till familj och vänner.

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
Jag läser något som är lättsamt men välskrivet. Gärna en tunn bok. Och så väntar jag bara ut lässvackan.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Det beror väl lite på vad ekonomin tillåter just då. Jag har ju turen att få lite personalrabatt eftersom jag jobbar i bokhandel, så ibland kan jag plocka på mig en rejäl hög. Men på senaste tiden har jag faktiskt mest lånat från biblioteket.

11. Efter du har köpt alla de där böckerna du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?

Vissa läser jag direkt, andra stackare hamnar i hyllan och förblir olästa länge.

Veckan som gått

Veckans skrivande: Det går långsamt framåt. Och med det menar jag alldeles för långsamt. Nästa inlämning (vilket också är sista) är om en vecka, och dessförinnan ska jag hinna skriva ett manuspitch. Vet inte ens hur jag ska närma mig den uppgiften. Nej, just nu tryter motivationen. Jag hoppas på att nästa vecka kommer gå i skrivandets tecken.

Veckans bok: Gingarderoben av Leslie Jamison. Genom de första femtio-nånting sidorna så tänkte jag mest: nja, ingenting märkvärdigt. Sedan var det något som lossnade. Om det var jag som började fokusera lite mer eller boken som plötsligt tog en vändning är oklart. Lite av varje kanske. Det kändes som att språket blev bättre, storyn mer intressant. Nu är jag i alla fall helt uppslukad av den. SÅ bra. Den är fruktansvärt sorglig, sådär så att jag ett par gånger nästan har börjat gråta och vill lägga undan den. Vissa partier är bara så tunga och ångestladdade. Men då vet man att det är bra. Snart tänkte jag ju ge mig på Ett litet liv och den ska ju visst vara en resa in i ångestens mörkaste mörker så det är väl klokt att jag förbereder mig.

Veckans bästa: 1. Att känns solens värme mot huden. Åh, vårkänsla. Varje år kommer du och knockar mig. 2. Att min son lärt sig säga både ja och nej. Det underlättar en del i vardagen plus att han är helt bedårande när han börjar prata mer. 3. After work med mina fina kollegor.

IMG_1923

IMG_1922

Veckans sämsta: 1. Mitt gips som jag fortfarande måste traska runt med. 2. Damen inne på ett knökfullt h&m som snäste åt mig och sa kan du inte gå en annan väg när jag artigt frågade om jag kunde få komma förbi henne med barnvagnen. Blir på riktigt ledsen av sånt beteende. 3. Den gigantiska spindeln som bosatt sig i vårt hem.

Det var det. Nu ska jag äta middag och fortsätta läsa alternativt kolla på någon serie.

Kärlek är att jag vill att du finns

Idag är det Världspoesidagen – en betydelsefull dag eftersom poesin behöver lyftas och ges en större roll i samhället. Jag tänker att det också kan bidra till att utmana bilden av poesi som någonting svårt och otillgängligt. För det behöver den ju inte alls vara.

Jag minns när jag i tonåren fick antologin Kärlek och uppror – 210 dikter för unga människor. Jag läste i den hela tiden, bläddrade febrilt tills sidorna blev alldeles nötta. Det var väl i ungefär samma veva som jag började skriva dikter själv, och än idag ligger det en hel påse med gamla kollegieblock nere i källaren. Att skriva poesi blev ett sätt för mig att försöka uttrycka och förstå allt det kaotiska som kan rymmas inom en tonåring.

Poesi är så mycket. Den är gränslös. Den är både abstrakt och konkret, politisk och djupt personlig (fast alla vet väl vid det här laget att det personliga är politiskt), den är en blandning av högt och lågt, av lättsamhet och av smärta. Ja, ni förstår. Listan kan göras lång och poängen är att poesin förtjänar att hyllas.

Dagen till ära delar jag med mig av Bodil Malmstens briljanta ordkonst:

låt mig bli

din människa igen

utan dig vet jag inte

vad det nu var

kärlek är

att jag vill att du finns

 

ur Det här är hjärtat

Min ostrukturerade natur

Jag blir ibland (okej, ofta) lite avundsjuk på människor som alltid lyckas vara strukturerade och ordningsamma. Det ligger liksom inte för mig, men jag vet inte om jag borde träna upp det eller bara förlika mig med tanken på att det är sådan här jag är. Jag tänker på acceptans och det här med att vara snäll mot sig själv kontra personlig utveckling. Ett ständigt dilemma för mig.

Ett exempel är de som har full koll på vilka böcker de har läst under det gångna året. Det borde ju verkligen inte vara svårt att ha ett litet block som man skriver ner författare och titel i efter avslutad läsning. Ändå glömmer jag alltid bort det. Men nu när jag ska börja vara mer aktiv här på bloggen, för ungefär sjuttioelfte gången, så ska jag anstränga mig till det yttersta för att hålla koll på vilka böcker jag har läst. Just nu när jag knappt hinner läsa något torde det vara ännu enklare att föra protokoll över detta. Wish me luck.

Nu ska jag fortsätta ägna mig åt det jag gick till biblioteket för att göra, nämligen skriva på manuset. Men helst av allt vill jag sova. Idag somnade min son (första gången det händer ska jag tillägga) i sin barnstol när han satt och åt lunch. Eller ja, han blundade och nickade till i ett par sekunder innan han med en perplex min och ett något underligt läte ryckte till och öppnade ögonen igen. Så vi är på ungefär samma nivå idag, han och jag.

Så många böcker, så lite tid

Ibland är jag lite för överambitiös, inte helt realistisk, när det gäller saker jag tar mig för. Särskilt när jag inbillar mig att jag kommer hinna läsa ca tre gånger så mycket mer än vad som är en rimlig mängd. Just nu håller jag fortfarande på med Ferrantes The story of a new name. Utöver denna så fick jag häromdagen låna En tryckare på blue moon bar, Hanna Hellqvists samlade krönikor på över 700 sidor. Den var jag såklart tvungen att slänga mig över på en gång. Helt briljanta krönikor. Skarpa samtidsanalyser, tankar kring genus, jämställdhet och feminism, perfekt balans av humor och allvar. Nu har jag förvisso bara läst ungefär femton sidor av sjuhundra någonting, men jag räknar med att de håller hög nivå rakt igenom. Dessutom kommer vi båda från Karlstad, så vi är ju typ kompisar.

Okej, vad mer? För en tid sedan reserverade jag Ett litet liv på biblioteket, det var ju ungefär 1447742 personer före mig i kön så jag hade liksom glömt bort den. Men nu ligger den där och väntar på mig. Och även den är omkring 700 sidor. Suck. Jag vill så gärna läsa den, men hur ska jag hinna?

Inte nog med detta – idag var jag på biblioteket enbart i syfte att sitta och skriva ett par timmar. Så råkade jag såklart stanna upp vid författarscenen och började läsa om den person som ska komma dit på tisdag nästa vecka. Leslie Jamison, en amerikansk författare som bland annat har skrivit en essäsamling om smärta och empati, Empatiproven heter den. Hon jämförs med Joan Didion och Susan Sontag. Bara en sån sak. Tyvärr fanns inte Empatiproven kvar, men ett exemplar av hennes debutroman Gingarderoben låg där och bara skrek ut mitt namn. Så den fick följa med hem. Älskar att upptäcka nya författarskap. Ska försöka ta mig dit på tisdag och lyssna på henne.

Hur som helst så har jag alltså en del läsning framför mig. Plus att jag är i slutstadiet av kursen och ska försöka bli klar med manuset inom kort. Tänkte även ”passa på” att skriva klart C-uppsatsen i Litteraturvetenskap nu när Todd ändå är hemma och vabbar så länge jag har gipsat ben. Jag har ju faktiskt skrivit mer än två tredjedelar av den så det är nästan fånigt att inte göra färdigt den. Det hade känts väldigt tillfredställande att få det gjort och kunna sätta punkt för det innan vi lämnar landet.

Jag får ta en sak i taget helt enkelt, prioritera och skriva listor och sånt där som jag är så dålig på.